Skolcheferna om hemmasittande: "Arbetet är komplext"

Hur fångar skolan upp elever som börjar stanna hemma, och vad händer när hjälpen inte fungerar?

Fyra elever i Nässjö kommuns skolor har i dag omfattande skolfrånvaro, enligt grundskolchef Helena Petersson och elevhälsochef Lina Rancinger. De uppger att närvaron har ökat genom särskilda stödinsatser och ett tätare samarbete med socialtjänsten.

Samtidigt betonar de att skolan måste ändra sitt arbetssätt när hjälpen inte fungerar.

Nässjöappen har berättat om Lilly, 22, som var hemma under stora delar av sin skoltid. Hon och hennes mamma beskrev hur skolans fokus låg på att få henne till skolan, medan förståelsen för hennes mående och svårigheter saknades.

Vändningen kom med stöd från Magelungen, där familjen upplevde att någon lyssnade och lät kontakten ta tid.

Det har gått flera år sedan Lilly gick i skolan i Nässjö kommun, och hennes berättelse handlar om hur stödet fungerade då.

LÄS MER: Lilly slutade gå till skolan i trean: "Jag förlorade hela min barndom"

Grundskolechef Helena Petersson och elevhälsochef Lina Rancinger berättar i ett gemensamt mailsvar hur kommunen arbetar med skolfrånvaro i dag. Svaren handlar om det övergripande arbetet, inte om Lillys enskilda skolgång.

En förändring som cheferna lyfter handlar om själva utgångspunkten för stödet.

"Frågan är inte bara hur vi får en elev tillbaka till skolan, utan också vad vi behöver förändra runt eleven för att det ska bli möjligt att vara i skolan och må bra där", skriver Petersson och Rancinger.

Kommunen använder ingen bestämd procentsats för när frånvaro betraktas som problematisk. I stället ska mönster, förändringar över tid och konsekvenserna för elevens skolgång vara avgörande. Närvaron följs på individ-, skol- och huvudmannanivå.

"Idag har vi fyra elever med omfattande skolfrånvaro, och arbetet har stärkts genom att det finns funktioner både på skolnivå och huvudmannanivå som arbetar särskilt med närvaroproblematik. Vi har även en resursskola som kan ta emot elever med stora behov".

"Vi ser framför allt att elevernas närvaro har ökat som ett resultat av våra insatser".

För några år sedan träffade kommunen vårdnadshavare till barn med problematisk skolfrånvaro. Syftet var att höra vad familjerna hade saknat och vad skolan behövde göra annorlunda.

"Tillsammans med elevers egna erfarenheter och forskning om skolfrånvaro har det gett oss en bredare förståelse och varit en viktig grund för hur vi utvecklat vårt arbete", skriver cheferna.

Idag finns skolsociala team på alla kommunala skolor och ett centralt närvaroteam som kan stötta skolan, eleven och vårdnadshavarna. Det är funktioner som enligt kommunen inte tidigare fanns i organisationen.

"Vi har sett att det skapar trygghet och tillit till skolan att det finns funktioner som jobbar särskilt i dessa frågor som man som förälder kan vända sig till", skriver Rancinger och Petersson.

Samarbetet med socialförvaltningen har också förstärkts. Socialsekreterare eller familjebehandlare finns nu med i de skolsociala teamen eller i närvaroteamet under den centrala elevhälsan.

Cheferna betonar att elever med hög frånvaro inte är en enhetlig grupp. Flera orsaker kan samverka, och skolan behöver förstå vad som ligger bakom för varje elev.

"Grundprincipen är att vi ska agera tidigt och inte vänta tills frånvaron blivit långvarig".

Skolan ska tillsammans med eleven och vårdnadshavarna kartlägga vad som fungerar, vad som är svårt och vilket stöd eller vilka förändringar som behövs. Elevens egen bild ska vara central.

För elever med exempelvis adhd eller autism lyfter cheferna fram förutsägbarhet, tydlighet, trygga relationer och tillhörighet. Skolmiljön ska utformas efter elevens behov, oavsett diagnos.

Anpassningarna behöver också följas upp. Om de inte hjälper måste de förändras, och efter omfattande frånvaro kan återgången behöva ske stegvis.

Vad händer när en familj upplever att den upprepade gånger har bett om hjälp utan att situationen blivit bättre?

"När en insats inte fungerar ska vi inte bara fortsätta göra mer av samma sak, utan stanna upp och tillsammans med eleven och familjen försöka förstå vad vi behöver göra annorlunda", svarar Rancinger och Petersson.

De skolsociala teamen och det centrala närvaroteamet kan enligt dem bidra med nya perspektiv, stöd och samordning.

"Det är viktigt att vi inte hamnar i prestige utan hela tiden söker nya vägar framåt."

Vid mer komplex frånvaro kan även exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin, bup, och habiliteringen behöva delta, utifrån elevens behov och verksamheternas uppdrag.

Kommunen anlitar också Magelungen, vars stöd blev betydelsefullt för Lilly och hennes familj.

"Vi anlitar Magelungen i begränsad omfattning. När det bedöms vara en lämplig lösning för en elev kan vi ansöka om en plats där", skriver Rancinger och Petersson.

De betonar att framsteg kan se olika ut: för en elev som varit borta länge kan återupptagen kontakt, en trygg relation eller ett första besök i skolan vara betydelsefullt.

"Vi har ett stort engagemang i frågan, men också en stor ödmjukhet inför att arbetet är komplext och att vi inte alltid når hela vägen", skriver Lina Rancinger och Helena Petersson.