Här släpps färgen lös – öppnar konsthöst med färgsprakande experiment
KONST Jolanta Noeaczyk: "Jag ville att färgen skulle vara rak och direkt. Pang – där är den".
På lördag inleds hösten på Nässjö konsthall med ett färgexperiment som förändras i takt med dagsljuset. Konstnären Jolanta Nowaczyk har skapat hela utställningen Gemensamma färger särskilt för konsthallen – och låter färgen ta steget från målningarna ut i rummet.
– Jag vill att människor nästan ska bli överväldigade av färgen, säger hon.
När Jolanta Nowaczyk besökte Nässjö konsthall för omkring ett år sedan fastnade hon direkt för lokalens stora fönster. Nu har hon återvänt med en utställning som är utformad efter just det speciella rummet.
Utställningen håller på att ta form när Nässjöappen besöker konsthallen på torsdageftermiddagen. Färgade filter har placerats på fönstren. När dagsljuset passerar genom dem sprids färgerna vidare över golvet och förändrar konsthallen under dagens gång.
– Färgen rör sig genom rummet. Hon såg fönstren som en tillgång och har gjort alla målningarna för den här platsen, säger konsthallsansvariga Elisabet Östh.
Utställningen heter Gemensamma färger och består av starka färgfält och enkla geometriska former. För Nowaczyk handlar titeln om något som förenar människor, samtidigt som varje person kan uppleva en färg på sitt eget sätt.
– För mig kan en orange färg vara väldigt stark, medan någon annan inte upplever den på samma sätt. En grön färg kan dra mer åt blått för mig och mer åt gult för någon annan. Det gemensamma är att vi alla känner och påverkas av färgerna, säger hon.
Konstnären bakom Gemensamma färger heter Jolanta Nowaczyk. Foto: Nässjö konsthall / Mirjami Alanen
Vill väcka fantasin
Nowaczyk arbetar med landskapet som utgångspunkt, men låter det möta det abstrakta måleriet. Hon beskriver processen som att pressa ihop ett landskap tills bara färgen återstår.
Inspirationen hämtar hon ofta från naturen.
– Naturen har de bästa färgkombinationerna. När jag börjar arbeta gör jag först skisser och leker med färger och kompositioner. När jag har hittat det jag vill ha för jag över det till målarduken.
Hon bygger själv ramarna, spänner dukarna och målar med akryl för att få fram tydliga, plana färgfält.
– Jag ville att färgen skulle vara rak och direkt. Pang – där är den.
Lekfullheten är en viktig del av utställningen. Nowaczyk vill göra konsten tillgänglig och ge betraktaren utrymme att själv tolka det som finns i rummet.
– Konst behöver inte alltid vara stel eller innebära att man måste söka efter en stor berättelse bakom verket. Här är budskapet enkelt: färgen stimulerar fantasin. Jag tycker att det är bra att ha färg i livet.
Skapad särskilt för Nässjö
Det är första gången Nowaczyk genomför ett så omfattande projekt där målningar, fönster, dagsljus och arkitektur samspelar. När hon första gången klev in i konsthallen såg hon omedelbart möjligheterna.
– Jag tänkte: ”Wow, det här är fantastiskt för färgerna.” Vanligtvis visar jag bara målningar, men det är inte många lokaler som erbjuder den här möjligheten. Allt är gjort för just det här rummet.
Nowaczyk är född i Polen och utbildad vid Konsthögskolan i Poznań. Hon kom till Sverige 2012 efter att tidigare ha arbetat på flera svenska musikfestivaler under somrarna. Ett tillfälligt konstuppdrag förde henne till Borås, där hon blev kvar och i dag är verksam.
Utställningen Gemensamma färger öppnar konsthösten i Nässjö. Foto: Mirjami Alanen
Hon berättar att flytten till Sverige gav henne ett lugn och en möjlighet att utveckla sitt konstnärskap. Efter utbildningen lämnade hon det mer traditionella måleriet av människor och stilleben för abstrakta uttryck. Senare återvände hon till landskapet, ofta i en stillsam och melankolisk form.
Minnena från uppväxten i en polsk arbetarfamilj på landsbygden finns fortfarande med henne.
– Jag känner en stark förbindelse med jorden och med att skapa något med sina egna händer. Det är en djup del av mig. Jag tror att det fortfarande visar sig i konsten, inte minst i färgerna från solen och barndomens landskap.
Ett varierat höstprogram
Gemensamma färger visas från den 5 september till den 10 oktober. Vernissagen hålls på lördagen klockan 12–14. Under perioden anordnas även lunchvisningar, och en workshop för barn planeras på en studiedag.
Elisabet Östh hoppas särskilt att skolorna ska upptäcka utställningen.
– Jolanta vill gärna arbeta med barn och dela med sig av upptäckarlusten. De ska få experimentera och laborera med färg, säger hon.
Kulturassistent, konstpedagog Ninni Forssmed samt konsthallsansvariga Elisabet Östh instrueras av konstnären Jolanta Nowaczyk. Foto: Mirjami Alanen
Utställningen blir startskottet för en höst där konsthallen vill visa flera olika konstnärliga uttryck. Efter Nowaczyk följer Nässjö konstförenings utställning med Emma Holmgren, som arbetar med handvävning och broderi. Den visas från den 17 oktober till den 21 november.
Årets sista utställning blir Helena Roos Under min kjol, med vernissage den 28 november. Den beskriver Elisabet Östh som en blandning av en tredimensionell serietidning och gatukonst. Svartvita, grafiska motiv breder ut sig över både väggar och föremål, medan teman som kärlek och ångest löper genom verken.
– Vi försöker skapa en bred variation. Vi har haft skulptur, nu kommer måleri och färg, sedan textil och därefter en mer rumslig utställning med inslag av graffiti och street art, säger hon.
Till utställningarna knyts också skapande aktiviteter för både barn och vuxna. Konsthallen fortsätter dessutom samarbetet med biblioteket och kulturskolan genom programpunkten konst, litteratur och musik. Där kombineras en kort konstvisning med poesi och pianomusik.
– Det brukar bli ett väldigt fint möte. Man får landa en stund och uppleva både konsten och konsthallen på ett annat sätt.
"Konsten behövs mer än någonsin"
Nässjö konsthall har omkring 30 000 besökare om året. Den föregående utställningen, med Roland Persson, lockade närmare 8 000. Bland besökarna finns både återkommande Nässjöbor, barnfamiljer, biblioteksbesökare och tillresta turister.
För Elisabet Östh handlar verksamheten ytterst om att skapa en plats som angår människor – även dem som inte betraktar sig som vana konstbesökare.
– När man går in i en konsthall kan man bli drabbad av något. Bilden kan gå rakt in på ett helt annat sätt än text och ord. Man kan uppleva något inom sig som man kanske inte ens visste att man behövde.
Hon upplever också att konsten ofta leder till betydelsefulla samtal mellan personalen och besökarna.
– Vi lever i en ensamhetsepidemi och jag tror verkligen att vi behöver konsten mer än någonsin. Här kan det uppstå möten som blir på riktigt.
– Jag vill att människor nästan ska bli överväldigade av färgen, säger hon.
När Jolanta Nowaczyk besökte Nässjö konsthall för omkring ett år sedan fastnade hon direkt för lokalens stora fönster. Nu har hon återvänt med en utställning som är utformad efter just det speciella rummet.
Utställningen håller på att ta form när Nässjöappen besöker konsthallen på torsdageftermiddagen. Färgade filter har placerats på fönstren. När dagsljuset passerar genom dem sprids färgerna vidare över golvet och förändrar konsthallen under dagens gång.
– Färgen rör sig genom rummet. Hon såg fönstren som en tillgång och har gjort alla målningarna för den här platsen, säger konsthallsansvariga Elisabet Östh.
Utställningen heter Gemensamma färger och består av starka färgfält och enkla geometriska former. För Nowaczyk handlar titeln om något som förenar människor, samtidigt som varje person kan uppleva en färg på sitt eget sätt.
– För mig kan en orange färg vara väldigt stark, medan någon annan inte upplever den på samma sätt. En grön färg kan dra mer åt blått för mig och mer åt gult för någon annan. Det gemensamma är att vi alla känner och påverkas av färgerna, säger hon.
Konstnären bakom Gemensamma färger heter Jolanta Nowaczyk. Foto: Nässjö konsthall / Mirjami AlanenVill väcka fantasin
Nowaczyk arbetar med landskapet som utgångspunkt, men låter det möta det abstrakta måleriet. Hon beskriver processen som att pressa ihop ett landskap tills bara färgen återstår.
Inspirationen hämtar hon ofta från naturen.
– Naturen har de bästa färgkombinationerna. När jag börjar arbeta gör jag först skisser och leker med färger och kompositioner. När jag har hittat det jag vill ha för jag över det till målarduken.
Hon bygger själv ramarna, spänner dukarna och målar med akryl för att få fram tydliga, plana färgfält.
– Jag ville att färgen skulle vara rak och direkt. Pang – där är den.
Lekfullheten är en viktig del av utställningen. Nowaczyk vill göra konsten tillgänglig och ge betraktaren utrymme att själv tolka det som finns i rummet.
– Konst behöver inte alltid vara stel eller innebära att man måste söka efter en stor berättelse bakom verket. Här är budskapet enkelt: färgen stimulerar fantasin. Jag tycker att det är bra att ha färg i livet.
Skapad särskilt för Nässjö
Det är första gången Nowaczyk genomför ett så omfattande projekt där målningar, fönster, dagsljus och arkitektur samspelar. När hon första gången klev in i konsthallen såg hon omedelbart möjligheterna.
– Jag tänkte: ”Wow, det här är fantastiskt för färgerna.” Vanligtvis visar jag bara målningar, men det är inte många lokaler som erbjuder den här möjligheten. Allt är gjort för just det här rummet.
Nowaczyk är född i Polen och utbildad vid Konsthögskolan i Poznań. Hon kom till Sverige 2012 efter att tidigare ha arbetat på flera svenska musikfestivaler under somrarna. Ett tillfälligt konstuppdrag förde henne till Borås, där hon blev kvar och i dag är verksam.
Utställningen Gemensamma färger öppnar konsthösten i Nässjö. Foto: Mirjami AlanenHon berättar att flytten till Sverige gav henne ett lugn och en möjlighet att utveckla sitt konstnärskap. Efter utbildningen lämnade hon det mer traditionella måleriet av människor och stilleben för abstrakta uttryck. Senare återvände hon till landskapet, ofta i en stillsam och melankolisk form.
Minnena från uppväxten i en polsk arbetarfamilj på landsbygden finns fortfarande med henne.
– Jag känner en stark förbindelse med jorden och med att skapa något med sina egna händer. Det är en djup del av mig. Jag tror att det fortfarande visar sig i konsten, inte minst i färgerna från solen och barndomens landskap.
Ett varierat höstprogram
Gemensamma färger visas från den 5 september till den 10 oktober. Vernissagen hålls på lördagen klockan 12–14. Under perioden anordnas även lunchvisningar, och en workshop för barn planeras på en studiedag.
Elisabet Östh hoppas särskilt att skolorna ska upptäcka utställningen.
– Jolanta vill gärna arbeta med barn och dela med sig av upptäckarlusten. De ska få experimentera och laborera med färg, säger hon.
Kulturassistent, konstpedagog Ninni Forssmed samt konsthallsansvariga Elisabet Östh instrueras av konstnären Jolanta Nowaczyk. Foto: Mirjami AlanenUtställningen blir startskottet för en höst där konsthallen vill visa flera olika konstnärliga uttryck. Efter Nowaczyk följer Nässjö konstförenings utställning med Emma Holmgren, som arbetar med handvävning och broderi. Den visas från den 17 oktober till den 21 november.
Årets sista utställning blir Helena Roos Under min kjol, med vernissage den 28 november. Den beskriver Elisabet Östh som en blandning av en tredimensionell serietidning och gatukonst. Svartvita, grafiska motiv breder ut sig över både väggar och föremål, medan teman som kärlek och ångest löper genom verken.
– Vi försöker skapa en bred variation. Vi har haft skulptur, nu kommer måleri och färg, sedan textil och därefter en mer rumslig utställning med inslag av graffiti och street art, säger hon.
Till utställningarna knyts också skapande aktiviteter för både barn och vuxna. Konsthallen fortsätter dessutom samarbetet med biblioteket och kulturskolan genom programpunkten konst, litteratur och musik. Där kombineras en kort konstvisning med poesi och pianomusik.
– Det brukar bli ett väldigt fint möte. Man får landa en stund och uppleva både konsten och konsthallen på ett annat sätt.
"Konsten behövs mer än någonsin"
Nässjö konsthall har omkring 30 000 besökare om året. Den föregående utställningen, med Roland Persson, lockade närmare 8 000. Bland besökarna finns både återkommande Nässjöbor, barnfamiljer, biblioteksbesökare och tillresta turister.
För Elisabet Östh handlar verksamheten ytterst om att skapa en plats som angår människor – även dem som inte betraktar sig som vana konstbesökare.
– När man går in i en konsthall kan man bli drabbad av något. Bilden kan gå rakt in på ett helt annat sätt än text och ord. Man kan uppleva något inom sig som man kanske inte ens visste att man behövde.
Hon upplever också att konsten ofta leder till betydelsefulla samtal mellan personalen och besökarna.
– Vi lever i en ensamhetsepidemi och jag tror verkligen att vi behöver konsten mer än någonsin. Här kan det uppstå möten som blir på riktigt.
