Wolfgang Veith, konstnärlig ledare för Vätteroperetten, berättar om den pågående turnén. Foto: Peter Magnusson. Repititonerna inför föreställningarna har pågått för fullt under veckan. Foto: Privat
Operetten flyttar in i missionshuset – publiken hamnar mitt i handlingen
MUSIK Att sprida kultur på landsbygden är målet när operetten intar de små scenerna.
Efter flera år med stora operettuppsättningar söker sig Vätteroperetten återigen ut till de mindre scenerna. På lördag förvandlas missionshuset i Källeryd till operettscen – där publiken sitter mitt i handlingen.
– Det är lite av min passion att sprida operett och opera på landsbygden, säger Wolfgang Veith, grundare av MinOpera och konstnärlig ledare.
Lördagen den 12 september kommer Vätteroperetten till Källeryd med Jacques Offenbachs komiska En utestängd brudgum.
Bakom Vätteroperetten står det Jönköpingsbaserade operakompaniet MinOpera. De senaste åren har man bland annat satt upp Läderlappen, Wienerblod, Csardasfurstinnan 2.0 och Vita Hästen.
Från början var fokus att sprida kultur på landsbygden med mindre intima föreställningar men under pandemin var de intima föreställningarna svåra att genomföra. Istället sattes operetter under flera år upp på större scener som Jönköpings teater.
– Nu återvänder vi till de format som är lite mindre. Vi vill nå lika många, men på ett annat sätt, säger Wolfgang Veith.
Under de fyra åren som operetterna i första hand sattes upp på Jönköpings teater fanns också statsbidrag som gjorde det möjligt med en större satsning, vilket inte längre finns på samma sätt.
Publiken hamnar mitt i handlingen
En utestängd brudgum spelades redan 2019 och gjorde sedan ett uppehåll och återkommer nu under hösten och i vår. En av föreställningarna gavs då i ett vardagsrum och när husets ägare senare blev ägare till Källeryds missionshus kom idéen om att sätta upp föreställningen där.
I missionshuset finns plats för omkring 40 till 45 personer.
– Vi använder möbler som finns på plats. Man kommer inte med någon stor kuliss, utan använder det som finns så att det blir naturligt att spela på den platsen.
Det innebär också att avståndet mellan sångarna och publiken nästan försvinner.
– Vanligtvis när man går på operett sitter man i publiken och sångarna är kanske 20 meter bort på scenen. Här agerar vi mitt i publiken. Vi har fått höra att det verkligen känns som att man är mitt i berättelsen.
Närheten innebär ett annorlunda möte även för operettsångarna.
– Man får direkt feedback från publiken. Det är ett helt annat utbyte mellan publiken och sångaren.
Vill nå dem som aldrig sett operett
Wolfgang Veith beskriver operetten som något mellan musikal och opera. Mellan musiknumren finns talad dialog och berättelserna präglas ofta av humor, kärlek och förvecklingar.
För Veith är det mindre formatet också ett sätt att göra konstformen mindre främmande.
– Jag tror att det är viktigt att publiken kan identifiera sig med det som händer på scenen och att man kan mingla lite och prata med sångarna efteråt. Operett ska inte vara något konstigt som händer i Stockholm och som man inte har kontakt med.
Att få fler att upptäcka operett och opera är ett av målen.
– Jag vill förstöra den där gränsen. Varje gång möter man människor som aldrig har lyssnat på en operett. Det tycker jag är spännande. Nästan alla säger efteråt att det här måste de titta på igen.
Unga sångare möter operetten
I operetten medverkar Imola Máté, Ann Roach, Joakim Bäckmark och Wolfgang Veith. Ludvig Nilsson spelar piano.
Wolfgang Veith berättar att Joakim Bäckmarks väg till operetten började på ett lite oväntat sätt. De fick upp ögonen för honom när han var rocksångare och deltog i en operakurs för amatörer i Jönköping.
– Vi sa till honom att han måste utbilda sig inom opera. Först ville han inte, men sedan började han på högskolan och nu är han färdig och kommer tillbaka. Det är en väldigt rolig historia.
Att ge yngre musiker och sångare möjlighet att arbeta med operett är viktigt, enligt Veith.
– Det finns inga operettutbildningar i Sverige. Vi vill att unga ska få möta operetten på olika sätt.
"Viktigt att man skrattar"
I Offenbachs En utestängd brudgum väntar en bröllopskväll där det mesta går snett. Brudgummen hamnar utanför en låst dörr och sedan följer en rad förvecklingar.
Och även om operetten kan innehålla allvarligare inslag är det humorn som Wolfgang Veith gärna framhåller.
– Det finns också tragiska moment, men oftast ett lyckligt slut. I dessa tider tycker jag att det är viktigt att man skrattar, att man kommer ut, möts och har roligt, är otroligt viktigt.
– Det är lite av min passion att sprida operett och opera på landsbygden, säger Wolfgang Veith, grundare av MinOpera och konstnärlig ledare.
Lördagen den 12 september kommer Vätteroperetten till Källeryd med Jacques Offenbachs komiska En utestängd brudgum.
Bakom Vätteroperetten står det Jönköpingsbaserade operakompaniet MinOpera. De senaste åren har man bland annat satt upp Läderlappen, Wienerblod, Csardasfurstinnan 2.0 och Vita Hästen.
Från början var fokus att sprida kultur på landsbygden med mindre intima föreställningar men under pandemin var de intima föreställningarna svåra att genomföra. Istället sattes operetter under flera år upp på större scener som Jönköpings teater.
– Nu återvänder vi till de format som är lite mindre. Vi vill nå lika många, men på ett annat sätt, säger Wolfgang Veith.
Under de fyra åren som operetterna i första hand sattes upp på Jönköpings teater fanns också statsbidrag som gjorde det möjligt med en större satsning, vilket inte längre finns på samma sätt.
Publiken hamnar mitt i handlingen
En utestängd brudgum spelades redan 2019 och gjorde sedan ett uppehåll och återkommer nu under hösten och i vår. En av föreställningarna gavs då i ett vardagsrum och när husets ägare senare blev ägare till Källeryds missionshus kom idéen om att sätta upp föreställningen där.
I missionshuset finns plats för omkring 40 till 45 personer.
– Vi använder möbler som finns på plats. Man kommer inte med någon stor kuliss, utan använder det som finns så att det blir naturligt att spela på den platsen.
Det innebär också att avståndet mellan sångarna och publiken nästan försvinner.
– Vanligtvis när man går på operett sitter man i publiken och sångarna är kanske 20 meter bort på scenen. Här agerar vi mitt i publiken. Vi har fått höra att det verkligen känns som att man är mitt i berättelsen.
Närheten innebär ett annorlunda möte även för operettsångarna.
– Man får direkt feedback från publiken. Det är ett helt annat utbyte mellan publiken och sångaren.
Vill nå dem som aldrig sett operett
Wolfgang Veith beskriver operetten som något mellan musikal och opera. Mellan musiknumren finns talad dialog och berättelserna präglas ofta av humor, kärlek och förvecklingar.
För Veith är det mindre formatet också ett sätt att göra konstformen mindre främmande.
– Jag tror att det är viktigt att publiken kan identifiera sig med det som händer på scenen och att man kan mingla lite och prata med sångarna efteråt. Operett ska inte vara något konstigt som händer i Stockholm och som man inte har kontakt med.
Att få fler att upptäcka operett och opera är ett av målen.
– Jag vill förstöra den där gränsen. Varje gång möter man människor som aldrig har lyssnat på en operett. Det tycker jag är spännande. Nästan alla säger efteråt att det här måste de titta på igen.
Unga sångare möter operetten
I operetten medverkar Imola Máté, Ann Roach, Joakim Bäckmark och Wolfgang Veith. Ludvig Nilsson spelar piano.
Wolfgang Veith berättar att Joakim Bäckmarks väg till operetten började på ett lite oväntat sätt. De fick upp ögonen för honom när han var rocksångare och deltog i en operakurs för amatörer i Jönköping.
– Vi sa till honom att han måste utbilda sig inom opera. Först ville han inte, men sedan började han på högskolan och nu är han färdig och kommer tillbaka. Det är en väldigt rolig historia.
Att ge yngre musiker och sångare möjlighet att arbeta med operett är viktigt, enligt Veith.
– Det finns inga operettutbildningar i Sverige. Vi vill att unga ska få möta operetten på olika sätt.
"Viktigt att man skrattar"
I Offenbachs En utestängd brudgum väntar en bröllopskväll där det mesta går snett. Brudgummen hamnar utanför en låst dörr och sedan följer en rad förvecklingar.
Och även om operetten kan innehålla allvarligare inslag är det humorn som Wolfgang Veith gärna framhåller.
– Det finns också tragiska moment, men oftast ett lyckligt slut. I dessa tider tycker jag att det är viktigt att man skrattar, att man kommer ut, möts och har roligt, är otroligt viktigt.
