Pigalle vill vara hela Höglandets kulturhus: "Alla måste få plats"

Kulturhuset Pigalle vill vara scen, mötesplats och möjliggörare på samma gång. Kultursamordnare Anna-Johanna Flintberg och evenemangsutvecklare Erik Lagerborg målar fram bilden av ett hus som formas av dem som använder det – från vinylsamlare och seniorföreningar till turnerande artister, spelkultur och lokala eldsjälar.

– Vi ska vara de som gör det möjligt för andra att skapa kulturen i kulturhuset, men kulturhuset ska vara deras, säger Erik Lagerborg.

Den klara septembersolen lyser över Nässjö. Längs gatorna klingar ännu ekon av sommaren, men luften bär redan höstens skärpa. 

Innanför dörrarna till kulturhuset Pigalle är det tyst och lugnt denna tisdagsförmiddag, när Nässjöappen kliver in för ett möte med Anna-Johanna Flintberg och Erik Lagerborg. 

På väggarna i duons arbetsrum hänger evenemangsaffischer, en whiteboardtavla med planering för ett par år framåt - och en och annan plansch med Backyard Babies. På golvet står ett slitet roadcase märkt med bandets namn och ordet "mörchendajs" – med tydliga spår av många mil på turné. 

– Man kan inte prata om kulturen i Nässjö utan att prata om Backyard Babies. De är Nässjös stolthet, säger Anna-Johanna Flintberg med ett brett leende. 

Flintbergs titel är kultursamordnare, men hon beskriver sin roll som kulturutvecklande snarare än förvaltande. Hon vill inte fylla kalendern ensam. Arbetet börjar istället hos föreningarna, studieförbunden och de människor som redan bär på idéerna.

Kultursamordnare Anna-Johanna Flintberg trivs i sin roll. Foto: Mirjami Alanen

– Allting som jag producerar gör jag tillsammans med antingen ett studieförbund, en förening, en organisation eller en kommunal avdelning. Det är för att få in föreningslivet och stärka delaktigheten. Kommunen ska inte ta över sådant som andra kan göra. Det är bättre att lämna över till civilsamhället – då får man en större kontakt och fler känner ägarskap, säger Flintberg.

Evenemangsutvecklaren Erik Lagerborg arbetar från ett annat håll, men mot samma mål. Hans uppgift är att utveckla Pigalle som evenemangsplats och bygga relationer med arrangörer och produktionsbolag.

– Jag bokar inte artisterna. De vill hyra in sig här. Ibland pratar vi med en arrangör och säger: det här har vi redan sett, eller den här tidpunkten blir svår. Sedan får arrangören själv göra valet. Den kommunikationen är jätteviktig. De vet att de får bra service och att vi är ärliga även när en idé behöver justeras. Den relationen gör att de kommer tillbaka med någonting annat, berättar han. 

Tillsammans arbetar de i ett litet lag med bred erfarenhet: föreningsliv, teknik, försäljning, produktion och kommunal verksamhet. De skojar om att Flintberg kostar pengar medan Lagerborg drar in dem, men bakom skämtet finns en medveten arbetsfördelning. Pigalle ska både fullgöra ett kommunalt kulturuppdrag och vara en attraktiv plats för externa arrangörer.

När fler hittar det som händer
En del av utvecklingsarbetet handlar om att berätta tydligare om vad som redan sker. Under Kärleks- och jämlikhetsveckan gjorde kommunen en samlad kommunikationsinsats. Responsen överraskade dem.

– I den digitala världen hade vi en ökning på 567 procent i interaktioner, reaktioner och visningar. Vi nådde nästan 60 000 människor. Vi har egentligen inte den typen av marknadsföringsresurser i kommunen, utan jobbar från gång till gång. Men nu fanns ett tydligt fokus: nu ska vi försöka nå ut med vad som händer. Och det lyckades vi verkligen med, berättar Anna-Johanna Flintberg. 

För henne är synligheten viktig eftersom den kan sänka tröskeln till kulturen. Den som upptäcker ett evenemang kan också upptäcka en förening, ett sammanhang eller en möjlighet att själv bidra nästa gång, menar hon.

Kulturhuset Pigalle. Foto: Mirjami Alanen

Samtalet går in på Vinylmässan, som har en lång historia i Nässjö. Omkring 40 utställare brukar fylla lokalerna och flera hundra besökare kommer för att leta efter skivor. Borden bokas snabbt och intresset har fått ny fart när vinyl blivit eftertraktat också bland yngre.

– Vinyl har fått en revival de senaste tio åren. På mässan finns fortfarande många äldre utställare, men nu kommer också en yngre generation in. Många besökare vet precis vad de är ute efter. De går inte bara runt och bläddrar, utan har ett mål med att komma hit, säger Flintberg. 

I år får den unga Nässjöföreningen sec´ten ta ett större ansvar. Kommunen bidrar med huset och stöd i övergången, medan föreningen får möjlighet att utveckla evenemanget och låta intäkterna gå tillbaka till den egna verksamheten. Anna-Johanna Flintberg:

– Det här är första året som vi lämnar över mer till dem. Vi hjälper till med bokningen eftersom den redan var igång, men de ska förhoppningsvis sätta sin prägel på arrangemanget. De är unga, de bor och verkar i Nässjö och de arrangerar musik. Då hänger sakerna ihop. Vi vill föra fram dem och stötta dem i processen.  

Vinylmässan hålls på lördag klockan 10–14. Alla utställarplatser är redan bokade. I Orkestersalen och foajén väntar lp-skivor, singlar och en del cd-skivor.

Seniorfestivalen gör kulturen praktisk
Samtidigt pågår Seniorfestivalen den 8–20 september, som visar en annan sida av samma arbetssätt. Den arrangeras tillsammans med äldreomsorgen, seniorföreningarna samt Karin och Lars Axeheims stiftelse och når också Anneberg, Bodafors, Flisby, Forserum och Malmbäck.

– Vi gör Seniorfestivalen tillsammans med socialtjänsten och pensionärsorganisationerna. Det blir festkväll här på Pigalle, musik på äldreboenden och äldrevägledarna åker ut till de större orterna. Sedan avslutar vi med seniormässan. Den är till för att ingen ska missa vad vi faktiskt har här i samhället, säger Flintberg.  

Ett annat Småland, med en touch av rock´n roll. På Pigalle älskar man stadens rockhistoria. Foto: Mirjami Alanen

På seniormässan möts kultur och vardagsstöd. Ett trettiotal utställare presenterar bland annat hjälpmedel, kollektivtrafik, bibliotekets digitala tjänster och olika föreningar och verksamheter.

– Det handlar om sådant som ska berika livet som senior. Vi har en stor grupp seniorer i kommunen och då är det viktigt att det finns ett bra kulturutbud och bra mötesplatser. Men mässan ska också visa vilket stöd som finns för att vardagen ska fungera och för att man ska kunna leva tryggt hemma länge, berättar Flintberg. 

Ett annat Småland med en touch av rock’n roll
Pigalles bredd ligger nära Nässjös platsvarumärke Ett annat Småland. Det lanserades 2018 och bygger på de associationer invånare, föreningar, företag och skolor har till platsen: industriell, levande och lite mer egensinnig än den klassiska smålandsbilden. Formuleringen En touch av rock’n roll har blivit en del av det språket.

– Det finns en lång musiktradition här och en vilja att utveckla Nässjö. Det märks att människor vill ha fler evenemang och att medborgarna engagerar sig i kulturutvecklingen. Vi har starka musikföreningar, samhällsföreningar och hembygdsföreningar runt om i kommunen. Det finns en stor kärlek till den egna orten och en vilja att hjälpa till, beskriver Anna-Johanna Flintberg.  

De lokala krafterna är ena halvan av bilden. Den andra är Nässjös läge. Järnvägsknuten gör att Pigalle kan vara ett hus för hela Höglandet och locka publik från betydligt längre håll.

– Vi brukar sticka ut hakan och säga att Nässjö ska vara Höglandets kulturella huvudstad. Vi ligger som ett nav och det är lätt att ta sig hit med kollektivtrafik. Vi får publik från Jönköping, Linköping, Växjö och ibland Malmö. Om det är någonting man verkligen vill se är tre timmar inte särskilt långt, säger Flintberg.

När fler arrangörer väljer Nässjö märks det även utanför huset, säger Erik Lagerborg:

– Det ger ringar i samhället. Restauranger och andra entreprenörer ser ett inflöde de dagar vi har evenemang. När det händer mycket i Nässjö vill fler också göra saker här. Då kan kultur och evenemang skapa en uppåtgående spiral. 

Det är omöjligt att missa hur mycket Backyard Babies har betytt för kulturen i Nässjö. Foto: Mirjami Alanen

Stora namn och bred publik
Höstens program speglar det de beskriver. Sarah Dawn Finer kommer den 24 september, Jon Henrik Fjällgren den 18 oktober och Kattis Ahlström och Ingmar Skoog den 31 oktober med talkshowen Hjälp! Jag blir äldre. Dan Ekborg kommer till Pigalle med sin julshow En stilla jul den 12 december. 

Däremellan finns författarbesök, folkmusik, gammeldans och danskvällar.

– Det är svårt att säga vad Nässjöpubliken uppskattar, för vi har hela Höglandet som publik. Vissa föreställningar drar människor långtifrån, medan teater- och musikföreningarnas arrangemang också blir utsålda. Det viktiga är bredden – från amatörkultur och föreningarnas arrangemang till de stora artisterna, säger Erik Lagerborg.

Lagerborg ser också en förändring hos produktionsbolagen. De kommer inte längre bara med konserter och standup, utan vill pröva andra format och målgrupper.

– Näringslivet har verkligen börjat upptäcka att Nässjö är en bra plats att lägga saker på. Tidigare var det kanske sex eller åtta produktioner på ett helt år. Nu är vi uppe i omkring 30 och de vill pröva andra saker också. Min roll är att vara ute och prata med produktionsbolagen, möta dem och visa: så här bra är det här, berättar han.

Bredden kräver framförhållning. Arbetet i ett kulturhus följer inte en vanlig årsrytm och sällan vanliga kontorstider, beskriver Erik Lagerborg.

– Vi jobbar när andra är lediga. Ibland arbetar vi till elva på kvällen, men då kan vi också vara lediga en förmiddag. Vi arbetar i planeringsfaser och produktionsfaser, förklarar Lagerborg och får medhåll av sin kollega.

– På sommaren är huset lugnare och då renoverar vi golv och stolar. Sedan kommer september och folk vill inte sitta ute längre, och då är vårt program fullt fram till jul, flikar Anna-Johanna Flintberg in.

Framförhållningen är dock betydligt längre än den kommande säsongen. Vissa produktioner börjar planeras flera år före genomförandet. När kontrakten väl är skrivna och arrangemangen ligger tätt går det inte att flytta runt dem utan stora följder.

– För vissa produktioner befinner vi oss tre år före. Först kommer kontrakten, sedan den riktiga planeringen och till sist genomförandeåret. Det var därför covid slog så hårt mot scenkonsten; vi har så lång framförhållning att det inte bara går att stoppa något på det sättet. Det kostar lika mycket att stoppa som att genomföra, säger Lagerborg.

Backyard Babies övervakar Erik Lagerborgs arbete. Foto: Mirjami Alanen

Ett hus med många rum
Pigalle är samtidigt större än sin scenkalender. Under samma tak finns Nässjö konsthall, stadsbiblioteket och kulturskolan. Dessutom används lokalerna för konferenser, föreningsfester, middagar och andra sammankomster.

– Vi har den fantastiska konsthallen, samtidskonsten och ett otroligt bibliotek. Och så har vi kulturskolan. Den här byggnaden är magisk att jobba i. Vi har massor av planer och vill hela tiden utvecklas, förklarar Anna-Johanna Flintberg.

Bredden märks även i evenemanget Consolitis, som har vuxit från ett renodlat konsolarrangemang till en större mötesplats för spelkultur.

– Consolitis är gaming. Det började bara med konsoler, men nu finns också pc, tv-spel och andra delar, förklarar Flintberg.

– Jag har ett fantastiskt foto från första året: en fem–sexårig flicka cosplayar som spelledare i ett rollspel, medan mamma, pappa, mormor och morfar sitter runt henne. Det är därför vi gör det här, säger Lagerborg.

Anna-Johanna Flintberg och Erik Lagerborg. Foto: Mirjami Alanen

"Alla måste få plats"
Mot slutet av samtalet återvänder Lagerborg till frågan om vem som ska bestämma vad kultur är. För honom är Pigalles uppgift inte att välja ett uttryck framför ett annat, utan att hålla dörren öppen.

– Jag är väldigt noga med att aldrig säga att en kulturyttring är viktigare än en annan. Ett spelevenemang är precis lika viktigt som en föreställning. Alla måste få plats. Det är därför ett sådant här hus aldrig får bli ett museum över den generation som byggde det, säger han och fortsätter:

– Vi måste hela tiden tänka på dem som kommer nu: Hur får vi in dem? Vad vill de ha här? Det måste vara medborgarna som driver det. Det måste vara civilsamhället, föreningarna och näringslivet – gamla och unga. Vi ska vara de som gör det möjligt för andra att skapa kulturen i kulturhuset, men kulturhuset ska vara deras. 

Erik Lagerborg. Foto: Mirjami Alanen

För Anna-Johanna Flintberg blir samma fråga en del av platsens utveckling. Kulturutbudet påverkar hur människor bedömer en ort: om de vill besöka den, bo kvar eller flytta dit.

– När man funderar på att flytta till en stad tittar man på vad den har att ge. Hur ser skolan ut? Finns det sjukvård? Vad finns det att göra? Vad finns det för sport och kultur? Vi har ett fantastiskt bibliotek, bra restauranger och Kulturhuset Pigalle som mötesplats för hela Höglandet. Det är sådant som gör att människor väljer en plats att bo på, säger hon.

Hon sammanfattar varför frågan inte kan reduceras till biljettintäkter eller en post i en budget.

– Kultur är det som gör oss till människor. Det kan man inte budgetera bort. Det ska prioriteras.