Robin Gustavsson vid Krypta Brewpub. Foto: Mirjami Alanen
Hårdrocken får ny scen hos Krypta Brewpub: "Ba' kör"
ÖLROCK "Jag vill ju gärna att det ska komma nya band från Nässjö".
Ett gäng metalheads träffades som tältgrannar på Sweden Rock. Nu driver de Krypta Brewing samt Krypta Brewpub, där hantverksöl och hårdrock möter indisk mat och Texas BBQ. Nästa steg är en livescen, berättar en av ägarna, Robin Gustavsson.
– Vi är väldigt spontana. "Det här vore ju kul, vi kör", säger han.
Nässjöappen kikar in på Krypta Brewpub en kylig och regnig oktobereftermiddag. Ägaren Robin Gustavsson står i köket och hälsar välkommen.
Hårdrocks- och ölpuben, som öppnade den 17 juni, är enligt Gustavsson fortfarande ett pågående projekt. Inredningen växer fram efter hand, menyn förändras och nu är det dags att testa hur lokalen fungerar för livemusik.
Att vänta tills precis allt är färdigt verkar inte vara Kryptas melodi.
– Vi är väldigt opretentiösa. Ska det hända något så får man göra det. Ba' kör, säger han.
Ja, ba' kör. Det är det resonemanget som bär hela intervjun och kanske hela ambitionen med Krypta.
Men vi backar bandet lite. 13 år för att vara exakt, till när ett gäng metalheads möttes på en festivalcamping.
– Vi blev tältgrannar och lärde känna varandra på Sweden Rock. Sedan började vi hembrygga ihop.
Nyfikenheten växte i takt med att de upptäckte nya sorters öl. Robin Gustavsson beskriver hur det ena försöket ledde vidare till nästa.
– Det började med att man köpte en liten kastrull och ställde på spisen och kokade sin första öl där. Då fick man kanske 30 flaskor och det blev helt okej. Då tänkte man att det här måste gå att göra bättre.
Utrustningen blev mer avancerad. Flaskorna fick sällskap av en egen fatanläggning hemma.
– Det var hela tiden ett steg längre.
Under pandemin gick flyttlasset till Nässjö. Gustavsson började arbeta på Nässjö Ölcafé, där deras öl fick ett mottagande som bidrog till beslutet att starta bryggeri.
– Vi kunde redan brygga öl. Vi hade kanske bryggt hundra olika saker som hembryggare. Vi tänkte att vi hade lite recept och körde igång på ganska liten skala.
För tre år sedan grundades Krypta Brewing av fem personer. I dag är fyra av grundarna kvar. Den första lokalen låg i en källare, vilket snart visade sig vara opraktiskt.
– Du får ta emot en pall med glasflaskor, tunga maltsäckar, och så ska du bära ner det här i källaren. Samtidigt ska du bära upp allting när du har buteljerat. Det är svinjobbigt, beskriver Gustavsson.
Efter några månader drabbades de dessutom av en översvämning. Bryggeriet flyttade till Norrboda, och arbetet fortsatte vid sidan av grundarnas andra jobb.
– Vi har jobbat våra vanliga jobb och sedan varit på bryggeriet på kvällar och helger.
Hårdrock + hantverksöl = sant. I alla fall på Krypta. Foto: Mirjami Alanen
Så kom idén om en egen pub. Samtidigt behövde bryggeriet kunna producera mer.
– Ska vi inte bara öppna ett ställe med Kryptaöl? Jo, men det gör vi.
Ba' kör. Det förde dock med sig desto mer arbete. Lokalen skulle renoveras och större bryggutrustning köpas in. En ny, bredare entrédörr drog ut på tiden, med lång leveranstid och förstärkningar som behövde göras underifrån.
Men när dörren väl var på plats gick det fort.
– Plötsligt var det bara: ja, dörren är här nu. Och vi bara: ja men gött, då kör vi. Knappt redo, men bara: funkar ölen? Ja. Funkar maten? Ja, då kör vi.
Sedan dess har lokalen fortsatt att ta form samtidigt som gästerna kommit och gått.
Nu är det scenens tur. Den 24 oktober premiärspelar Alpha Boys. Bakom arrangemanget finns Martin Undfors, känd från Noselake Metal Festival och Klubb Noselake. Han är nu delägare och eventansvarig på Krypta, och spelar dessutom bas i premiärbandet.
– Ska vi bara bränna av en spelning? Ja, men det gör vi. Då får man lite eld i baken också när man har ett datum, berättar Gustavsson om tankeprocessen.
Premiären får visa hur ljudet, ljuset och lokalen fungerar.
A work in progress, men här ska Nässjöbanden få ta plats så småningom. Foto: Mirjami Alanen
– Vi testar. Nu drar vi ut vingarna och ba' kör, och sedan får vi analysera och säga: hur gick det här? Vad kan vi förbättra? Vad måste vi tänka på?
Ba' kör.
Robin Gustavsson visar oss till den gamla festsalen som vid intervjutillfället fortfarande håller på att göras iordning för premiärspelningen. Väggar ska målas, golvet ska rengöras, möbler ska bäras.
Han pekar mot scenen.
– Den har vi byggt, säger han utan omsvep.
– Vi är väldigt spontana. "Det här vore ju kul, vi kör". Vi känner att vi inte hinner renovera hela lokalen direkt, utan vi skjuter lite på spelningarna och börjar se hur vi klarar av att bara driva puben.
Några ytterligare speldatum är alltså inte spikade vid intervjutillfället, men målet är att fortsätta. Gustavsson återkommer framförallt till de mindre banden, som inte har fått någon större publik än.
– Vår ambition här är väl lite att lyfta fram lokala småband. Ibland blir det lite mycket gnäll om att hårdrocken är död, att allt var bättre förr, medan det finns så mycket band som är så jäkla duktiga, säger han.
Samtalet glider ganska osökt in på Backyard Babies och Dregen. Gustavsson gör en rörelse mot en av väggarna, där det hänger en tavla signerad av Dregen.
"Vi är väldigt opretentiösa", säger Robin Gustavsson. Foto: Mirjami Alanen
– De är ju Nässjös största hårdrocksexport, och det är svinkul. Men jag vill ju gärna att det ska komma nya band från Nässjö, säger han.
Vi har satt oss i en del av lokalen som har rödmålade väggar och konst på väggarna – precis intill baren. 12 kranar med hantverksöl, varav fyra är Kryptas egna; bland annat Nässjö Rock City.
Hårdrocksidentiteten följer med hela vägen ut på Kryptas etiketter. Logotypen skulle kunna vara ett bandnamn på ett skivomslag.
– Vi ville att om man kollar på vår logga och vår artwork så ska det kännas som att det är musik och inte öl på något sätt.
Även namnen innehåller musikreferenser, ibland tydliga och ibland avsedda för den mer invigde.
– Vissa är ganska direkta anspelningar på hårdrock, medan vissa är lite mer diskreta. Men oftast finns det någon hårdrockskoppling i våra namn.
Att kombinera hårdrock och svensk hantverksöl i en pub var ändå inte ett självklart beslut; Gustavsson berättar att de funderade över om publiken skulle räcka till.
Vad skulle motsättningen vara där?
– Om man tänker att det är en liten stad, hur många gillar hantverksöl? De flesta kanske bara vill ha en stor stark. Vi säljer ingenting från storbryggerierna. Vi säljer bara svensk hantverksöl.
Musiken innebar ytterligare ett val som gästerna behövde uppskatta.
– Om man bara gillar en av delarna så kanske de ihop hade varit för nischat för en liten stad. Men det har funkat svinbra.
En hyllning till den framlidna Ozzy Osbourne och andra konstverk får plats på väggarna vid Krypta Brewpub. Foto: Mirjami Alanen
De såg framför sig ölentusiaster och hårdrockare i 30–40-årsåldern. Enligt Robin Gustavsson har gästerna dock blivit en betydligt bredare skara än så.
– Allt från hela familjen till pensionärer till ungdomsgäng. Det är svinkul att se att det har blivit ett ställe för alla åldersgrupper.
På bryggeriet har de hunnit göra omkring 60 olika öl på tre år. Vissa återkommer, andra har bara bryggts en enda gång.
– Vi brygger det vi tycker är kul att utforska, det vi tycker är gott att dricka.
Ba' kör.
Den som är osäker kan få ett litet smakprov.
– Lägger du 80–100 spänn på att köpa en öl vill du gärna att den ska vara god. Då får du några centiliter i ett glas. Vad tycker du om det här? På så sätt är vi ambassadörer för att sprida hantverksölen.
Behöver man vara en ölkunnig finsmakare för att uppskatta det här?
– Nej, verkligen inte. Jag tycker det är så tråkigt när folk säger att de inte gillar öl. Det finns ju hundra olika ölstilar, så vi ska nog hitta någonting som du gillar.
För den som säger sig inte tycka om öl har Robin Gustavsson ett särskilt förslag bland Kryptas egen produktion: hallonölen Rage of the Raspberries.
– Tänk hallonsoda för vuxna, fast lite syrligare. Jättemycket hallon och lite fräsch syrlighet. Den har en så läskig liten hallondemon på etiketten, men den är en riktigt ohårdrockig öl. Den är rosa, den är syrlig, den är söt.
Hantverksöl i kranarna. Foto: Mirjami Alanen
Även maten har valts med ölen i åtanke. Gustavsson har tagit fram en Texas BBQ-meny, medan en anställd indisk kock står för de indiska rätterna.
– Jag tror verkligen på kombinationen av öl och mat. Fredag kväll, du går ut med polarna eller företaget. Då vill du sätta dig ner och ta en god bit mat och några öl till det.
Menyn har byggts för att passa bland annat pale ale och IPA, som bryggeriet gör mycket av.
– IPA är en sådan ölstil som annars tar över maten, för att det smakar ganska mycket. Men kryddstark mat funkar den väldigt bra med.
Det finns färdiga kombinationer på bricka, men gästerna kan också välja huvudråvara och tillbehör själva. Dessutom finns månadens indiska rätt.
– Menyn är också i konstant utveckling. Vi har ändrat grejer hela tiden. Vi började med det här så får vi se vad som funkar. Sedan har vi lagt till och tagit bort.
Ba' kör.
Med puben har också arbetsfördelningen förändrats. Robin Gustavsson arbetar här på heltid och kollegan Jimmy Bovenius ska ta över mer av ansvaret för bryggeriet. Planen är att från november pröva att ha honom anställd där på heltid.
– I och med att vi knappt hinner med, har vi märkt sedan vi öppnade puben. Det har varit väldigt svårt.
Gustavssons sambo, Linda Bovenius, ansvarar för design och artwork. Logistik, buteljering och administration bärs av Pontus Pettersson. Martin Undfors är event- och marknadsansvarig.
Även den som äger en hårdrockspub och driver egen bryggeri har en arbetsvardag med mindre glamorösa inslag, med andra ord.
Vad är det minst rockiga med att driva en hårdrockspub?
– Bokföring, kanske. Det är inte så rockigt, skrattar Robin Gustavsson.
– Vi är väldigt spontana. "Det här vore ju kul, vi kör", säger han.
Nässjöappen kikar in på Krypta Brewpub en kylig och regnig oktobereftermiddag. Ägaren Robin Gustavsson står i köket och hälsar välkommen.
Hårdrocks- och ölpuben, som öppnade den 17 juni, är enligt Gustavsson fortfarande ett pågående projekt. Inredningen växer fram efter hand, menyn förändras och nu är det dags att testa hur lokalen fungerar för livemusik.
Att vänta tills precis allt är färdigt verkar inte vara Kryptas melodi.
– Vi är väldigt opretentiösa. Ska det hända något så får man göra det. Ba' kör, säger han.
Ja, ba' kör. Det är det resonemanget som bär hela intervjun och kanske hela ambitionen med Krypta.
Men vi backar bandet lite. 13 år för att vara exakt, till när ett gäng metalheads möttes på en festivalcamping.
– Vi blev tältgrannar och lärde känna varandra på Sweden Rock. Sedan började vi hembrygga ihop.
Nyfikenheten växte i takt med att de upptäckte nya sorters öl. Robin Gustavsson beskriver hur det ena försöket ledde vidare till nästa.
– Det började med att man köpte en liten kastrull och ställde på spisen och kokade sin första öl där. Då fick man kanske 30 flaskor och det blev helt okej. Då tänkte man att det här måste gå att göra bättre.
Utrustningen blev mer avancerad. Flaskorna fick sällskap av en egen fatanläggning hemma.
– Det var hela tiden ett steg längre.
Under pandemin gick flyttlasset till Nässjö. Gustavsson började arbeta på Nässjö Ölcafé, där deras öl fick ett mottagande som bidrog till beslutet att starta bryggeri.
– Vi kunde redan brygga öl. Vi hade kanske bryggt hundra olika saker som hembryggare. Vi tänkte att vi hade lite recept och körde igång på ganska liten skala.
För tre år sedan grundades Krypta Brewing av fem personer. I dag är fyra av grundarna kvar. Den första lokalen låg i en källare, vilket snart visade sig vara opraktiskt.
– Du får ta emot en pall med glasflaskor, tunga maltsäckar, och så ska du bära ner det här i källaren. Samtidigt ska du bära upp allting när du har buteljerat. Det är svinjobbigt, beskriver Gustavsson.
Efter några månader drabbades de dessutom av en översvämning. Bryggeriet flyttade till Norrboda, och arbetet fortsatte vid sidan av grundarnas andra jobb.
– Vi har jobbat våra vanliga jobb och sedan varit på bryggeriet på kvällar och helger.
Hårdrock + hantverksöl = sant. I alla fall på Krypta. Foto: Mirjami AlanenSå kom idén om en egen pub. Samtidigt behövde bryggeriet kunna producera mer.
– Ska vi inte bara öppna ett ställe med Kryptaöl? Jo, men det gör vi.
Ba' kör. Det förde dock med sig desto mer arbete. Lokalen skulle renoveras och större bryggutrustning köpas in. En ny, bredare entrédörr drog ut på tiden, med lång leveranstid och förstärkningar som behövde göras underifrån.
Men när dörren väl var på plats gick det fort.
– Plötsligt var det bara: ja, dörren är här nu. Och vi bara: ja men gött, då kör vi. Knappt redo, men bara: funkar ölen? Ja. Funkar maten? Ja, då kör vi.
Sedan dess har lokalen fortsatt att ta form samtidigt som gästerna kommit och gått.
Nu är det scenens tur. Den 24 oktober premiärspelar Alpha Boys. Bakom arrangemanget finns Martin Undfors, känd från Noselake Metal Festival och Klubb Noselake. Han är nu delägare och eventansvarig på Krypta, och spelar dessutom bas i premiärbandet.
– Ska vi bara bränna av en spelning? Ja, men det gör vi. Då får man lite eld i baken också när man har ett datum, berättar Gustavsson om tankeprocessen.
Premiären får visa hur ljudet, ljuset och lokalen fungerar.
A work in progress, men här ska Nässjöbanden få ta plats så småningom. Foto: Mirjami Alanen– Vi testar. Nu drar vi ut vingarna och ba' kör, och sedan får vi analysera och säga: hur gick det här? Vad kan vi förbättra? Vad måste vi tänka på?
Ba' kör.
Robin Gustavsson visar oss till den gamla festsalen som vid intervjutillfället fortfarande håller på att göras iordning för premiärspelningen. Väggar ska målas, golvet ska rengöras, möbler ska bäras.
Han pekar mot scenen.
– Den har vi byggt, säger han utan omsvep.
– Vi är väldigt spontana. "Det här vore ju kul, vi kör". Vi känner att vi inte hinner renovera hela lokalen direkt, utan vi skjuter lite på spelningarna och börjar se hur vi klarar av att bara driva puben.
Några ytterligare speldatum är alltså inte spikade vid intervjutillfället, men målet är att fortsätta. Gustavsson återkommer framförallt till de mindre banden, som inte har fått någon större publik än.
– Vår ambition här är väl lite att lyfta fram lokala småband. Ibland blir det lite mycket gnäll om att hårdrocken är död, att allt var bättre förr, medan det finns så mycket band som är så jäkla duktiga, säger han.
Samtalet glider ganska osökt in på Backyard Babies och Dregen. Gustavsson gör en rörelse mot en av väggarna, där det hänger en tavla signerad av Dregen.
"Vi är väldigt opretentiösa", säger Robin Gustavsson. Foto: Mirjami Alanen– De är ju Nässjös största hårdrocksexport, och det är svinkul. Men jag vill ju gärna att det ska komma nya band från Nässjö, säger han.
Vi har satt oss i en del av lokalen som har rödmålade väggar och konst på väggarna – precis intill baren. 12 kranar med hantverksöl, varav fyra är Kryptas egna; bland annat Nässjö Rock City.
Hårdrocksidentiteten följer med hela vägen ut på Kryptas etiketter. Logotypen skulle kunna vara ett bandnamn på ett skivomslag.
– Vi ville att om man kollar på vår logga och vår artwork så ska det kännas som att det är musik och inte öl på något sätt.
Även namnen innehåller musikreferenser, ibland tydliga och ibland avsedda för den mer invigde.
– Vissa är ganska direkta anspelningar på hårdrock, medan vissa är lite mer diskreta. Men oftast finns det någon hårdrockskoppling i våra namn.
Att kombinera hårdrock och svensk hantverksöl i en pub var ändå inte ett självklart beslut; Gustavsson berättar att de funderade över om publiken skulle räcka till.
Vad skulle motsättningen vara där?
– Om man tänker att det är en liten stad, hur många gillar hantverksöl? De flesta kanske bara vill ha en stor stark. Vi säljer ingenting från storbryggerierna. Vi säljer bara svensk hantverksöl.
Musiken innebar ytterligare ett val som gästerna behövde uppskatta.
– Om man bara gillar en av delarna så kanske de ihop hade varit för nischat för en liten stad. Men det har funkat svinbra.
En hyllning till den framlidna Ozzy Osbourne och andra konstverk får plats på väggarna vid Krypta Brewpub. Foto: Mirjami AlanenDe såg framför sig ölentusiaster och hårdrockare i 30–40-årsåldern. Enligt Robin Gustavsson har gästerna dock blivit en betydligt bredare skara än så.
– Allt från hela familjen till pensionärer till ungdomsgäng. Det är svinkul att se att det har blivit ett ställe för alla åldersgrupper.
På bryggeriet har de hunnit göra omkring 60 olika öl på tre år. Vissa återkommer, andra har bara bryggts en enda gång.
– Vi brygger det vi tycker är kul att utforska, det vi tycker är gott att dricka.
Ba' kör.
Den som är osäker kan få ett litet smakprov.
– Lägger du 80–100 spänn på att köpa en öl vill du gärna att den ska vara god. Då får du några centiliter i ett glas. Vad tycker du om det här? På så sätt är vi ambassadörer för att sprida hantverksölen.
Behöver man vara en ölkunnig finsmakare för att uppskatta det här?
– Nej, verkligen inte. Jag tycker det är så tråkigt när folk säger att de inte gillar öl. Det finns ju hundra olika ölstilar, så vi ska nog hitta någonting som du gillar.
För den som säger sig inte tycka om öl har Robin Gustavsson ett särskilt förslag bland Kryptas egen produktion: hallonölen Rage of the Raspberries.
– Tänk hallonsoda för vuxna, fast lite syrligare. Jättemycket hallon och lite fräsch syrlighet. Den har en så läskig liten hallondemon på etiketten, men den är en riktigt ohårdrockig öl. Den är rosa, den är syrlig, den är söt.
Hantverksöl i kranarna. Foto: Mirjami AlanenÄven maten har valts med ölen i åtanke. Gustavsson har tagit fram en Texas BBQ-meny, medan en anställd indisk kock står för de indiska rätterna.
– Jag tror verkligen på kombinationen av öl och mat. Fredag kväll, du går ut med polarna eller företaget. Då vill du sätta dig ner och ta en god bit mat och några öl till det.
Menyn har byggts för att passa bland annat pale ale och IPA, som bryggeriet gör mycket av.
– IPA är en sådan ölstil som annars tar över maten, för att det smakar ganska mycket. Men kryddstark mat funkar den väldigt bra med.
Det finns färdiga kombinationer på bricka, men gästerna kan också välja huvudråvara och tillbehör själva. Dessutom finns månadens indiska rätt.
– Menyn är också i konstant utveckling. Vi har ändrat grejer hela tiden. Vi började med det här så får vi se vad som funkar. Sedan har vi lagt till och tagit bort.
Ba' kör.
Med puben har också arbetsfördelningen förändrats. Robin Gustavsson arbetar här på heltid och kollegan Jimmy Bovenius ska ta över mer av ansvaret för bryggeriet. Planen är att från november pröva att ha honom anställd där på heltid.
– I och med att vi knappt hinner med, har vi märkt sedan vi öppnade puben. Det har varit väldigt svårt.
Gustavssons sambo, Linda Bovenius, ansvarar för design och artwork. Logistik, buteljering och administration bärs av Pontus Pettersson. Martin Undfors är event- och marknadsansvarig.
Även den som äger en hårdrockspub och driver egen bryggeri har en arbetsvardag med mindre glamorösa inslag, med andra ord.
Vad är det minst rockiga med att driva en hårdrockspub?
– Bokföring, kanske. Det är inte så rockigt, skrattar Robin Gustavsson.
