Lärarens kritik kring skolmaten: "Barnen undrar var biffarna är"

Elever som nöjer sig med knäckebröd och gurka, tappar orken på eftermiddagen och kommer hungriga till fritids. Det beskriver Linda Frohm, lärare i fritidshem vid Runnerydsskolan i Nässjö.

Kostchefen Jessica Lundman menar att Runneryd är en föregångsskola där maten uppskattas.

Bakom diskussionen finns kommunens beslut att minska mängden kött, men också frågan om hur man följer upp vad eleverna faktiskt äter.

När Linda Frohm och några kollegor diskuterade skolmatens kvalitet och hur lite de upplever att eleverna äter, bestämde hon sig för att reagera. Hon skrev till sex kommunpolitiker och skolans personal och publicerade sedan mejlet på Facebook.

Hennes iakttagelser gäller framför allt eleverna i årskurs tre som hon arbetar med.

– Vi ser i vår årskurs att det har ökat bland elever att man inte tar någon mat alls, eller att man bara tar tre gurkskivor eller knäckebröd.

Andra tar mat men kastar den, berättar hon. Oron gäller hur barnen ska klara resten av skoldagen.

– Orken tryter efter lunchrasten. Vi får en del barn till fritids som sedan vräker i sig mellanmålet, berättar hon.

Frohm upplever också att eleverna har med sig mer mat hemifrån. Det som tidigare kunde vara ett äpple har i vissa fall blivit en hel fruktsallad, dubbla smörgåsar och drickyoghurt. 

Vårdnadshavare har enligt henne hört av sig och beskrivit hungriga barn.

– Det blir en kostnad om man ska skicka mackor, drickyoghurt och annat med barnen. Och alla har faktiskt inte den möjligheten.

Kostchefen: "Självklart tycker inte alla om all mat"
Jessica Lundman, kostchef och avdelningschef för kommunens kost- och städverksamhet, delar inte fullt ut Frohms beskrivning. Hon säger att återkopplingen till verksamheten främst kommer när någon är missnöjd.

Runnerydsskolan beskriver hon som en föregångsskola, där det ofta beställs fler portioner än antalet elever. Hon ser det som ett tecken på att maten uppskattas och säger att verksamheten också får positiva kommentarer på plats.

– Vi tillagar någonstans mellan 6 000 och 6 500 portioner om dagen. Självklart tycker inte alla om all mat.

Enligt Lundman handlar skepsis mot vegetarisk mat ofta om ovana vid innehållet och konsistensen. Hon ser det som en del av verksamhetens politiska uppdrag att hjälpa eleverna att bekanta sig med maten.

Ett sätt är det vegetariska alternativet "veckans gröna", där samma rätt erbjuds varje dag under en vecka. Tanken är att eleverna stegvis ska kunna titta, smaka och våga lägga maten på tallriken.

Helt vegetariska luncher serveras enligt Lundman ungefär en dag i veckan. De övriga dagarna finns även kyckling och rött kött finns på menyn.

"Var är biffarna?"
För Linda Frohm handlar kritiken också om informationen. Hon tycker inte att det alltid framgår när en rätt är vegetarisk.

– Ibland står det bara tacobiff och klyftpotatis med vitlökssås, och då förväntar man sig en köttfärsbiff. Barnen tittar och undrar "Var är biffarna?". Då får jag säga "Idag verkar det bara vara vegetariskt".

Jessica Lundman säger att verksamheten har prövat olika sätt att presentera rätterna. Hennes erfarenhet är att ordet vegetariskt kan göra elever mer skeptiska och mindre benägna att smaka.

– Det handlar inte om att medvetet luras, men att använda metoden att försöka beskriva vad det är, säger hon.

Hon menar att en biff inte behöver innehålla kött, men medger att namnen väcker förväntningar på vad maten ska innehålla.

– Man förknippar tacobiff med kött, man tänker inte på att det finns en morotsbiff, säger Jessica Lundman.

Just kommunikationen kring förändringar lyfts i Livsmedelsverkets rapport Ett nytt recept för skolmåltider. Erfarenheterna från projektet visar att tydlig information om vad som ändras och varför, tillsammans med ett gradvis införande och delaktighet, kan öka acceptansen för nya menyer.

Beslut och uppföljning
Nässjö kommunfullmäktige antog 2022 en måltidspolicy som anger att mängden kött successivt ska minska av miljöskäl, samtidigt som mängden vegetabilier ökar.

Policyn säger också att måltidsverksamheten ska utvärderas med elevernas medverkan.

Kommunstyrelsens ordförande Sara Lindberg (S) betonar i ett mejlsvar till Nässjöappen att miljöhänsyn låg bakom beslutet.

"Målet är inte att helt ta bort kött från menyn utan att erbjuda en varierad kost som uppfyller näringsrekommendationerna", skriver hon.

Jessica Lundman, kostchef, och Sara Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande. Foto: Privat / Magdalena Anderås

Hur långt kommunen har kommit med att minska mängden kött kan hon däremot inte precisera:

"Det är ett arbete som sker successivt. Jag vet inte exakt hur långt vi kommit i nuläget".

Mindre svinn säger inte allt
På frågan om hur kommunen följer upp att eleverna äter och blir mätta hänvisar Sara Lindberg till verksamhetens uppföljningar av bland annat beställda portioner och mat som slängs.

"Från politikens sida har vi valt att följa matsvinnet extra noga. Vi ser att matsvinnet stadigt minskar, men vi har en bit kvar innan vi är helt nöjda", skriver hon.

Jessica Lundman berättar att matsvinnet mäts minst fyra gånger om året. Mätningarna omfattar både det som lämnas på tallrikarna och mat som blir kvar i serveringen och inte kan tas till vara.

– Matsvinn ingår i uppdraget. Det är ett av målen vi mäter och jobbar mot. Det offentliga matsvinnet ska halveras till 2030, säger Lundman.

Hon säger också att verksamheten löpande undersöker vilka rätter som fungerar och hur de kan utvecklas. När enskilda elever inte äter behövs samarbete med skolan.

– Jag upplever en god relation med Runneryd generellt. Skolan är duktig på att prata om mat och klimatet med barnen, betonar Lundman.

Hur många portioner som beställs och hur mycket mat som slängs är inte samma sak som en uppföljning av hur mycket eleverna äter. I sitt kunskapsstöd Fakta om matsvinn i offentliga kök framhåller Livsmedelsverket att även konsumtionen, alltså maten som faktiskt äts upp, behöver följas.

I rapporten Ett nytt recept för skolmåltider betonas att minskat matsvinn inte är hållbart om eleverna samtidigt äter för lite.

För Linda Frohm är det just hur förändringarna fungerar för barnen som behöver undersökas.

– Om man har tagit det här beslutet tänker jag att man också kommer att utvärdera: Hur har det gått? Kan man göra på något annat vis? frågar hon.