Han tog författarna till Bodafors: "Jag gillar underdog-perspektivet"

Efter 24 år med internationella författarbesök på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm skulle Ingemar Fasth gå i pension, men istället började ett nytt kapitel i en gammal möbelfabrik i Bodafors.

Under Författarscenens femte verksamhetsår berättar han om hedersgästerna, folkbildningen och viljan att bidra till att en ort lever vidare. Men också om pengarna som måste räcka för att nästa kapitel ska bli möjligt.

– Jag tror att jag skulle sakna det förfärligt mycket, och det skulle bli tomt om vi inte kunde fortsätta, säger Fasth.

Nässjöappen når Ingemar Fasth för en intervju via telefon – hans almanacka är fylld med olika saker, men vi hittar en lucka mellan tunnelbanestationer och barberarbesök. Även om Fasth bor i Stockholm, är Bodafors honom både bekant och kärt.

– Jag har stått på perrongen där klockan 16.19 och väntat på Krösatåget och hälsat författarna välkomna. Så småningom har de fått möta en ivrigt lyssnande, koncentrerad och empatisk publik. Det är storartat för mig, lika viktigt som det jag gjorde på Kulturhuset, berättar han.

Jämförelsen rymmer ett långt yrkesliv, så vi backar bandet lite, från 16.19-tåget i Bodafors till slutet av förra millenniet. År 1998 grundade Ingemar Fasth tillsammans med samarbetspartners Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm. 

När Kulturhuset Stadsteatern inför hans sista säsong presenterade pensioneringen hade verksamheten tagit emot omkring 600 hedersgäster. Det som började på en provisorisk scen på Café Panorama hade vuxit till en etablerad mötesplats för författare och läsare.

Våren 2022 avslutade han sitt arbete där, men redan året före hade ett besök i Bodafors satt något nytt i rörelse. Av en händelse läste Fasth om Kulturgatan i SJ:s tidning Kupé, blev nyfiken och reste dit.

– När jag står på Kulturgatan tänker jag att det är inte klokt att man på den här lilla orten har skapat en sådan fin verksamhet. Skulle man inte kunna ha en författarscen där?

Sagt och gjort – Fasth ställde frågan till de ansvariga bakom Kulturgatan, och idén togs emot med glädje.

– Samma år som jag pensionerade mig från mitt ordinarie arbete körde jag igång Författarscenen, i början av juli 2022.

Och något Ingemar Fasth visste var att han skulle behöva slå på stort för att lyckas etablera en författarscen i lilla Bodafors och skapa intresse hos publiken. Första gästen blev Jan Guillou. 

Guillou anlände nyopererad och genomförde hela sitt framträdande stående. Men besöket gav mersmak. Fasth berättar att Författarscenen i Bodafors sedan fick plats i Guillous nästa bok, med en formulering om att han alltid vill tillbaka till Bodafors.

– Guillou är annars en sträng farbror som inte smickrar i onödan, men det var en kul krumelur.

Jonas Eriksson med fans på Författarscenen. Foto: Privat

Därefter kom Klas Östergren, Åsa Larsson och Ulrika Knutson, som talade om Elin Wägner. Lokaltidningarna uppmärksammade satsningen och människor fyllde B-fabriken, där ett rum hade ställts i ordning för samtalen.

– Det är en väldigt fin, atmosfärsrik lokal, beskriver Fasth.

Sedan följde ansökningar om pengar, stöd från Svenska Akademien och Kulturrådet – och nya författarbesök. I år firar Kulturgatan Författarscenens femte verksamhetsår, med premiären sommaren 2022 som utgångspunkt. De gångna åren har Fasth använt viktiga delar av det han bär med sig från yrkeslivet i huvudstaden.

– Efter att ha varit i en storstad där det händer så mycket kultur hela tiden får jag använda mig av mina kontakter, mitt nätverk, och erbjuda de här författarna till den här publiken. Det är personligen väldigt givande.

Den småländska förankringen är också stark. Fasth är uppvuxen i Tranås, föräldrarna kom från Sävsjö och numera delar han sin tid mellan Stockholm och landsbygden i Ydre, utanför Tranås. Ändå händer det att besökare undrar vad han som stockholmare egentligen gör i Bodafors.

– Småland är mitt rike, säger Ingemar Fasth.

Att scenen finns just här har betydelse; Bodafors har en industrihistoria som fortfarande präglar miljön kring Kulturgatan. På Magasinsgatan finns den intarsiaverkstad som Julius Lehmann byggde 1926. Han hade kommit från Berlin till Bodafors 1914 för att arbeta vid möbelfabriken. Verkstadens arbeten kom bland annat att pryda Svenska Amerikalinjens fartyg och offentliga byggnader.

Sedan 2017 har Kulturgatan utvecklats som besöksmål och mötesplats, med utställningar, hantverk, kafé och bokhandel. Verksamheten drivs av Stiftelsen Lehmanns Verkstad i Bodafors, som bildades för att bevara den unika miljön. B-fabriken är den enda kvarvarande äldre industribyggnaden från Svenska Möbelfabrikerna.

För Fasth handlar engagemanget också om dagens Bodafors och om vad kultur kan betyda för en ort som han beskriver som sliten och kämpande.

Göran Greider i samtal med Görrel Espelund. Foto: Privat

– Jag gillar detta, jag gillar underdog-perspektivet, säger han och fortsätter:

– Jag kan inte komma och sätta mig på höga hästar, det är inte jag. Jag känner en frändskap med publiken som kommer, verksamheten som sker och att orten ska få leva.

Publiken reser också en bra bit för att komma dit. Enligt Fasth finns besökarna i bland annat Nässjö, Sävsjö, Vetlanda, Huskvarna, Jönköping och Växjö, liksom på landsbygden däremellan. Scenen har blivit en mötesplats för en större del av regionen.

Att få välkända namn att resa dit bygger till stor del på förtroenden som vuxit fram under många år.

Fasth pratar med sina kontakter i förlagsvärlden och funderar över vilka författare han vill att publiken ska få möta. När han sedan hör av sig känner många redan till honom och hans arbete.

– Jag frågar en författare och då tänker hen att ja, men det är Ingemar Fasth, så det kan inte bli en katastrof.

I intervjun med Ingemar Fasth går det att förstå vilken omsorg han har om allt kring scenen. Författarna och samtalsledarna ska känna sig välkomna och omhändertagna.

– Jag är noga med detaljerna. De är utvalda hedersgäster, både författarna och moderatorerna. En moderator som kan samtala är guld värd.

Gästerna kommer från olika delar av landet, bor på Hotell Högland och kvällen avslutas med supé i Villa Svea.

Ibland får besöken ett mer oväntat efterspel. Fasth minns när den norska författaren Linn Ullmann kom 2023 tillsammans med sin man, författaren Niels Fredrik Dahl, och dottern.

– Hon hade aldrig varit i Småland. De var lyriska och vi slutade kvällen med att bada i badsjön.

När han berättar om årets program är det bredden han återkommer till. Historia, samhällsfrågor och skönlitteratur ska få plats på samma scen.

Maja Hagerman. Göran Rosenberg. Steve Sem-Sandberg i samtal med Christoffer Carlsson. Sem-Sandberg är ledamot av Svenska Akademien och författare till bland annat "De fattiga i Łódź", som belönades med Augustpriset 2009.

Enligt Fasth beskrev Sem-Sandberg mötet i Bodafors som ett av de bästa samtal han hade upplevt.

– Det var skoj, säger Fasth.

Jens Lapidus vid Brinellgymnasiets aula, och i samtal med Mats Almegård. Foto: Privat

Lina Wolff, som fick Augustpriset för "De polyglotta älskarna" 2016 och på nytt för "Liken vi begravde" 2025, finns också bland årets gäster.

Göran Greider kom tillbaka för andra gången. Fasth berättar att biljetterna gick åt snabbt vid båda besöken och upplever att intresset för honom sträcker sig över vardagens skiljelinjer.

– Oavsett hur man röstar är han uppskattad över hela det politiska spektrat.

En annan kväll fick Selma Lagerlöfs text möta levande musik, när skådespelaren Staffan Göthe läste "Vägen mellan himmel och jord" och Anders Lagerqvist och Mika Takehara spelade violin respektive vibrafon.

– Det var väldigt häftigt.

Tomas Ramberg har talat om kärnkraftens historia. Sissela Kyle har berättat om sitt liv, i vad Fasth beskriver som en blandning av humor och allvar. Och Tomas Bannerhed, uppvuxen i södra Småland, har gästat scenen. Bannerheds debutroman "Korparna" belönades med Augustpriset 2011.

Den 22 oktober kom Jens Lapidus, som slog igenom med "Snabba cash" 2006. Besöket arrangerades i samarbete med Brinellgymnasiet.

Just skolorna är en del av verksamheten som Fasth gärna vill utveckla. Parkskolan i Bodafors har funnits med från början, och när Lapidus kom fick också elever på Brinellgymnasiet möta honom under dagen, före kvällens offentliga samtal.

– Det här med skolan skulle jag gärna vilja utöka. Jens Lapidus tyckte det var kul, säger Fasth.

Bland tidigare gäster i skolsamarbetet nämner han författaren och poeten Faysa Idle och den tidigare internationella fotbollsdomaren Jonas Eriksson. Mötet med Eriksson väckte stor glädje bland eleverna, berättar Fasth. På kvällen märktes dessutom en förändring i publiken på författarscenen.

– Då ser jag plötsligt män som aldrig varit på Författarscenen men som känner igen Jonas Eriksson. De kanske aldrig kommer tillbaka, men då har de upptäckt verksamheten.

Det illustrerar något han vill åstadkomma: en välbekant person eller ett särskilt ämne kan bli vägen in till ett författarsamtal.

Han beskriver publiken som läsande och nyfiken. Medelåldern är relativt hög, men både kvinnor och män kommer, ofta tillsammans. Någon söker sig dit för litteraturen, någon annan för historia, fotboll eller samhällsfrågor.

– Jag är gammal bibliotekarie och jag har en folkbildarsjäl. Detta är folkbildning. Publiken får möjlighet att möta författare som man har läst och skapat ett förhållande till. Men man ska också väcka nyfikenhet på författare som man inte har läst.

Information om författarbesöken sprids via bibliotek och andra kanaler, efter att den första tidens uppmärksamhet i pressen hjälpte till att göra verksamheten känd. Nu vet många att de ska hålla utkik efter nästa program.

– Har man varit där så kommer man i regel tillbaka.

Flera av samtalen har dessutom spelats in och går att se på Youtube.

Tomas Bannerhed med Yukiko Duke på Författarscenen. Foto: Privat

Planerna fortsätter in i 2027: sommarens säsong börjar den 1 juli, och premiärgästen är redan bokad. Namnet håller Fasth ännu för sig själv, men det handlar om en skönlitterär författare med många läsare.

– Jag tror att människor blir glada.

Sommaren ska sedan avslutas med en liten litteraturfestival.

Viljan att fortsätta även i framtiden finns där, menar Fasth, men finansieringen är mindre självklar.

Enligt honom har verksamheten fått stöd från bland andra Kulturrådet, Svenska Akademien, Region Jönköpings län och Nässjö kommun, liksom privata medel. Regionens stöd sträcker sig till och med nästa år. Kommunen har bidragit till sommarverksamheten de senaste två åren, men hur det blir framöver vet han ännu inte. 

– Vi är beroende av Kulturrådet och Svenska Akademien och privata medel för att kunna erbjuda programmen. Vi får se hur vi ska lösa det, säger han och fortsätter sedan med skratt i rösten:

– Finns det någon mycket solvent, lagom rik mångmiljonär med intresse för kultur och förankring i Småland står jag gärna till tjänst med telefonnummer. Det skulle vi behöva.

En långsiktig finansiär skulle enligt honom ge välbehövlig arbetsro och möjlighet att utveckla verksamheten, inte minst mötena med skolelever.

Själv fyller Ingemar Fasth 68 i år. Pensioneringen från Kulturhuset Stadsteatern blev uppenbarligen inget avsked från författarna, publiken eller arbetet med att föra dem samman.

– Jag har väldigt svårt att sluta. Jag tror att jag skulle sakna det förfärligt mycket, och det skulle bli tomt om vi inte kunde fortsätta, avslutar Ingemar Fasth.